Det blir aldrig som man tänkt sig

ashtanga Vinyasa, Bäbisen

I morse när klockan ringde så gick det inte att gå upp. Jag vaknade och det gjorde fler i familjen. Maken vaknade, senare fick jag höra att det var tredje morgonen han vaknat av min klocka utan att somna om.. hrmm, hur ska man göra där?
Sen vaknade lillprinsen och kom krypande för att gosa in sig i min famn och somna om – så också jag!
Vaknade kvart över sex istället. Mysig familjemorgon när de stora barnen åkt till skolan ställde jag mig på mattan. Fick faktiskt göra fram till Parsva konasana innan jag fick bäbisbesök på mattan. Avslutade lekfullt med Mammababyacroyoga:-)

Jag frågade Michael Stone en gång hur man ska göra för att leva mer yogiskt, och kunna ägna sig mer åt yoga, hitta tid för utövande osv.
Han svarade då att vara mamma är att leva yogiskt. Det tänker jag ofta på!
Vi är alla yogisar

Namaste

20120420-120513.jpg

Annonser

Yogaklasser

Bäbisen, Personligt, Yogabloggar

Hrm
Dagarna bara går. Jag känner att första årets mammaledighet och underbara bubbla bara har rusat iväg.! Vart tog det vägen?
Det är inte lätt att leva här och nu alla dagar, ibland tränger sig längtan till det som var fram.
Längtan till att få göra igen, vara med om allt bara en gång till…..
Jag har nu haft tre söndagar med yogaklasser, jätteroligt. Det är fantastiskt kul att undervisa och känna yogaenergi i rummet .
Min egen practice ligger lite på vänt. Jag gör lite solhälsningar då och då, oftast med en klättrande bebis som ska vara så mycket på mig som han bara kan.
I helgen vankas vintersemester – känns lite konstigt nu vill jag ha vårsol! Men kanske vi har tur och får vårsol i skidbacken

Min yogaklass

ashtanga Vinyasa, Bäbisen, Meditation

I söndags var det dags för den första klassen i egen hyrd lokal!
Det var pirrigt! Lokalen är superfin med härliga färger. Innan vi började kom tidningen och tog kort, kul.
Det var vår i luften hela dagen, vilket gav påföljden att det inte kom så många som jag trott/hoppats. Faktiskt så började vi med att senarelägga tiden en halvtimme kommande söndagar.

Det var kul att få leda ashtanga vinyasa serien igen, i princip bara nybörjare så man får gå varsamt framåt.
Jag var lite hes av min långvariga förkylning, det kändes efteråt! Då många inte gjort yoga tidigare visade jag alla asana – träningsvärk fortfarande…
hrmm jag behöver komma i form! Inte äta de jordnötter jag för tillfället proppar i mig.

Det känns som allt bara rusar iväg just nu, tiden går fortare än att jag vill att  den ska gå! Jag hinner inte med livet, eller jo det gör jag – min närvaro är extremt stark hela tiden speciellt när jag är hemma. Då jag jobbar 60 % sedan januari känner jag att de dagar jag är ledig är så värdefulla att det gör ont ibland. Jag kan inte sluta titta på mina barn, jag suger in känslan. På morgnarna väcks jag nästan alltid av en bebis som kommer krypande med kalla tår och kramar mig och pussar. Obeskrivligt, då vill man stanna tiden.
Det är så mycket jag skulle behöva för att vara ännu mer närvarande, tror att jag måste börja meditera igen, ska bara hitta lite tid…

Namaste

Mitt år

Bäbisen, Blandat, Mysore, Vardag, Yogabloggar

Många summerar sitt år och blickar tillbaka på allt som hänt och 2011 för mig var ett mycket händelserikt år.
Det inleddes med en riktig härlig vargavinter och jag var höggravid en underbar väntan där jag valde att vara ledig en månad innan födsel dels för att bara vara men också för att jag trodde att jag skulle föda tidigare än beräknat.
Varje dag gick jag och mannen promenader, långsamma… Jag yogade mycket, vilade, bakade till barnen kom från skolan sorterade saker, rensade och förberedde mig mentalt för det nya livet som skulle komma. Lärde känna Frida som jag mentalt delade mycket med i just vid denna tid, jag fick massor av stöd och fina meddelande på min blogg. Januari var fantastisk!

Inledningsvis i februari började jag förstå att jag inte skulle föda ”i tid” vilket jag är glad för idag då jag njöt in i det sista med min mage. Det kom en rejäl storm till oss här i Skåne och jag upplevde en magisk gravidnatt. Var klarvaken och fick för mig att tänk om det var dags… Tillbringade två timmar mitt i natten med hela rummet fullt av tända ljus, musik yogamattan, magen och allt var helt magiskt har nog aldrig varit så närvarande som just då, den stunden.
Två dagar senare föddes Viktor – hela familjens kärlek. Kan inte beskriva med ord mina känslor just då. Att få ett barn till är det bästa som någonsin hänt mig och vilken kraft det gav hela familjen.

 

Med en och en halvmånaders bäbis gav vi oss iväg till Norge för skidåkning. Vi fick en härlig vecka i fjällen med skidåkning. Jag och mannen åkte halva dagen var. Sista dagen fick jag ett fantastiskt snowboardåk i puder – Härligt!

När vi kom hem började våren, en fantastisk vår där sommaren började redan i maj. Jag yogade mycket med bäbis, var på mysoreklass med honom och gick mycket långpromenader.
Hela Maj låg vi på en filt på gräsmattan allt var ett sådant lyckorus, älskade våren.

 

I juni försvann mina asana, jag hade inte tid, det var så mycket annat. En konstig känsla, jag behövde plötsligt inte mattan….
Vi åkte iväg på en underbar semester, vi körde husbil genom hela Europa med slutmål Kroatien! En helt fantastisk resa där vi fick uppleva så mycket. Perfekt att resa med en så liten då jag ammade och han fortfarande sov väldigt mycket på ett dygn. Känslan med att campa utomlands var och är mycket speciell. Framförallt friheten, att ta varje dag som den kommer och att vara helt oberoende av att när man åker vidare och om man gör det!

I juli började jag springa! Gav mig själv en utmaning och joggade varje dag i ett par veckor. Blev riktigt förtjust i denna nya aktivitet. Jag som hatat det tidigare älskar det plötsligt! Effektivitet börjar uppskattas, det ska ”gå snabbt” att träna så det är avklarat och jag hinner annat. Har fortsatt med joggingen med inte lika ofta. Yogade ofta på vår brygga ett par solhälsningar i anslutning till jogging. Vi var på Backafestivalen, folkmusikfestival på Österlen, Camping i Hällevik, segling på Västkusten! Sannerligen en upplevelsefull sommar, som främst bestod av bestod av en sak – NÄRVARO!
Bloggen fick ge avkall från min tid bloggpausade mycket!
Men skrev fysisk dagbok istället.
Under Viktors första halvår hände så mycket man kan skriva en roman om allt. Det är förunderligt hur snabbt allt bara sker.
I augusti började jag jobba halvtid och mannen fick vara pappaledig. Ett mycket bra beslut som gjorde att jag kan dra ut på min mammaledighet mycket längre.

Hösten bara rusade iväg så mycket hände hela tiden, dagarna liksom försvann. Jag joggade, yogade började med riktiga långpromenader. Vi var på spa i Båstad, mina tankar på att börja undervisa i yogan kom tillbaka och en längtan började ta form.
Jag ”glömde bort bloggen” ett tag och det var utmanande att sy ihop vardagen och att känna sig tillräcklig överallt.
Jag blev tillfrågad om att vara yogalärare en dag på Mudita, JÄTTEKUL det gav mersmak och jag har en stor tro på att mina drömmar kommer att bli verkliga.

Året avslutades med en stark längtan tillbaka till mattan som jag övergett alldeles för länge. Stelt och ”ovant” ställde jag mig på mattan där jag nu lovat mig själv att skynda långsamt.

 

Summeringen av detta år är:

Kärlek för min familj
Tacksamhet
Närvaro
Lycka
och Mersmak

Om Shanti

Yogan är här och det fortsätter

ashtanga Vinyasa, Bäbisen

Yes! Fortsättning följer. Igår yogade jag alla suryanamaskara, en del stående och några av de sittande. Lovely! Imorse fick jag sovmorgon, då Viktor som tidigare sov hela natten från ett par månader, nyligen bestämt sig för att vakna och vara ledsen, ibland flera gånger på en natt, ovant! Hursomhelst gick mannen upp med honom vid sju och jag fick sova vidare – blev väckt strax efter tio! Riktigt riktigt skönt, det behövde jag. Dagens asana blev först i eftermiddag, fem suryanamaskara följt av några sittande och lekfulla bebisasana. I dagsläget handlar det inte om att göra en massa det handlar bara om att göra lite varje dag att andas att vara närvarande. Att hitta sig själv igen och bli ett med livet liksom.

Vi har en jättemysig mammagrupp här där jag bor, i vår lilla lilla by finns det sju bebisar födda under ett halvår. Vi ses med jämna mellanrum, ibland varje vecka, när vi ses promenerar vi. Riktiga långpromenader och så pratar vi. Igår var det bara jag och en mamma som gick. När vi går många kan man inte prata med alla eftersom vagnarna tar plats när man går. Det var lite skönt att kunna prata med bara en. Vi diskuterade det här med att vara mamma, vara jag och att ha egentid – pratade också om mina EGO tankar från senaste tiden. Hon förstod precis och jag fick världens bästa mantra! ” Tänk om jag blir en bättre mamma om jag ibland kan vara ego” Tål att tänkas på eller hur.

Imorgon vankas Nyårsafton, tänk vad ett år gick snabbt. . . För ett år sedan låg Viktor i min mage och vi visste inte om att han var han. Saknar lite min mage och all spänning man hade framför sig. Vet att man inte ska tänka så men jag älskar allt det där. Men mest älskar jag just nu. Just nu är allt perfekt.

Om shanti

EGOYoga

ashtanga Vinyasa, Bäbisen, Indien, Vardag, workshop, Yogabloggar

Jag ska inte börja med att det var länge sen jag skrev…. men det var det ju verkligen.
Inget har hänt utan det bara blev liksom.

Imorse yogade jag för första gången på evigheter det kändes riktigt bra.
Förutom att mina tankar var på annat håll, hade inget fokus, stel som en pinne – sådär som det kan vara ibland men man vill liksom inte erkänna det.
Hur som helst jag knakade mig stelt igenom alla stående av primary ashtanga vinyasa och en avslutning. Somnade sedan i savasana!
I mina asana var mina tankar på mitt ego och varför jag inte har yogat på sista tiden, INGEN ANING!
Men de tankar jag haft och min slutsats är att det har med mitt EGO att göra. Jag tror, tycker och känner att yogan är mitt ego och det är just den lilla detaljen som hindrar mig. Att bli mamma igen har fått mig till nya insikter och att nu hitta tillbaka till mig själv ( som jag vet är nödvändigt) och hantera mitt ego på rätt sätt är en tuff utmaning.
Vill jag ens vara så igen? Vad är då, vad är sen det är ju nu som räknas?
Jag har ju alltid hävdat och gör fortfarande att yoga för mig är jag och att jag är yoga. När då en liten bebis och övriga barn så klart upptar så mycket är det som att jag lever mer för dem än för mig själv. Och det är ju fint men det gäller ju att balansera det där. Att vara mamma är att yoga i sig själv. Men jag pratar om längtan till mattan, att gå på workshopen jag anmält mig till att jag längtar till Ängsbacka yogafestival, att åka till Indien att göra min teacher training och helst kunna åka till Mudita på Österlen på alla pass de har istället för att vara glad över att mannen ska ha Viktor hela nästa helg för att jag ska på kurs. Mycket vill ha mer..
Kanske handlar dessa tankar om att jag känner mig otillräcklig mot mig själv. Att jag är van att kunna göra min ”Egoyoga”. Tror också att det handlar om att jag önskar att min man och mina barn var yogis allihopa så vi kunde åka på alla saker tillsammans.

Nåväl huvudet snurrar av tankar och jag ska nog komma till insikt. Hoppas nu innerligt att jag står där i morgon bitti igen, på mattan vill säga i vårt julmysiga rum.

Namaste