AnnaYoga

Man måste inte vara vig eller ung för att börja med yoga! Även du som känner dig stel eller otränad kan ha stor nytta av att sträcka ut kroppen. Yogan vi praktiserar heter Ashtanga Vinyasa Yoga. Yogan anpassas för varje individ då vi har alla olika förutsättningar och man börjar där man är.

Vill börja med att säga ett stort TACK till alla mina vänner min familj och alla yogisar. TACK för att ni finns och all energi ni delat med er under året. I leende, gulliga sms, presenter, samtal och inte minst att ni alla finns. 2017 har varit ett tufft år men också ett fantastiskt år i bedrifter utmaningar sorg glädje och mycket mer.

Januari började med sorg i hjärtat efter två bortgångar, min älskade svärmor Natascha och min själsfände fina mormor som båda dog i slutet av 2016. Dessutom var jag nyopererad i ett stort myom på livmodern.

I februari dog sedan morfar och tredje begravningen – tugnt!

Min kropp återhämtade sig snabbt efter operationen och jag sprang två traillopp redan i början av året. Dessutom gjorde jag och mamma en pilgrimsresa mot Vasaloppet, en fantastisk upplevelse på många vis. Vi sorgbearbetade de döda i samtal hela resan upp och vi tog oss igenom kortvasan i vår egna takt. Den var en kraftprestation för oss på olika sätt, för mamma i att hon skadade sig i början och för mig i att utmana mig i att göra ett lopp på lång tid. Mamma jag är så stolt över dig, du är bäst!

Jag hann med en veckas snowboardåkning också på våren. I början av Maj inledde jag och min teammate Swimrunsäsongen, helt fantastiskt kan faktiskt rekommendera att våga köra i kallt vatten, jätteskönt! Vi höll sedan i swimrunträningen i snitt ett pass per vecka tom augusti!

I maj började jag också öka mina löpdistanser då jag siktade mot 2 mils terränglopp. Sommaren bjöd inte bara på två swimrunlopp utan tre! Först ut var Karlshamns Island Challenge. Ett fantastiskt vackert och välorganiserat swimrunlopp. Distansen var lite mer än 20 km löpning och 4 km simning. Dessvärre hade jag stora problem att se måste helt enkelt skaffa linser, snubblade mer än en gång av den anledningen och knäckte paddlarna i början av loppet.

Nästa swimrun blev en spontanare Karlskrona swimrun där jag körde med en annan kompis. Vi var harar och hade som uppgift att vara bakom sista laget. Sista loppet var Immelns swimrun. Årets huvudmål för mig och på hemmaarenan, älskade Immelnsjön. Distansen var 35 km varav 28 löpning. DOCK bokade vi om distansen till en Sprint då jag innan denna tävlingen fått besked att jag skulle opereras för cancer på ändtarmen. Hade rätt stora problem med magen då och var extremt glad att jag lyssnade på kroppen och ändrade. Denna tävling var grym på så sätt att min familj supportade från båt och jag har aldrig simmat så bra som när jag såg dem. Detta var också vårt första lopp med lina. Löpningarna var tuffa för mig men Hanna drog mig fram och peppade till ork. Lyckan var i simningarna att vi simmade om andra par på de flesta sträckorna. ( fast de sprang o andra sidan om oss på löpnigarna). Vi låg hyfsat till när vi närmade oss mål men då lyckades vi springa fel.. sjukt irriterande då vi sprungit där hela sommaren, trots extra kilometer är jag så nöjd och glad att vi gjorde loppet och att operationen inte hamnade innan.

Veckan efter påbörjade jag strålning som gjordes i fem dagar som förebyggande därefter operation, där man plockade bort tumör halva ändtarmen och en bit av tjocktarmen. Operationen gick bra och jag åkte hem efter en vecka och kunde börja jobba igen efter ytterligare en vecka. I min värld var nu cancern borta och då tar man ett nytt steg framåt PUNKT! Mitt största bekymmer var att behöva ha en stomipåse inte att jag haft cancer och nästa fråga var när får jag börja träna igen. Glädjande kunde jag så smått börja träna igen lite lätt nästan direkt efter. ( jag gjorde utfallsteg utanför hissarna på sjukhuset lite störd…)

Jag blev ganska snabbt kallad till återbesök och då kom nästa bakslag att man hittat en metastas under operationen och att jag därför också skulle få cellgifter. Tror att jag vid detta tillfälle förstod att jag faktiskt haft cancer. Dessutom andra gången…. ( har haft cancer i spottkörteln tidigare). Denna gång bröt jag ihop och var ganska ledsen och rädd. Men skam den som ger sig, ett par dagar eftet detts besked åkte jag till Kosteröarna på Yogaretreat och den resan räddade mig. Man skulle nog kunna säga att YOGAN räddade mig.

Vi inledde med mysore på morgnarna och jag var så lycklig över att kunna göra mycket mer än jag trodde. Kunde nästan göra alla asana. Tog det försiktigt i bakåtböjarna och i rotationerna. Modifierade i solhälsningarna med att ta barnets position ibland och hoppa över urdhva mukha. ( uppåtgående hunden) efter mysore cyklade vi till en klipphäll där vi badade nakna varje morgon innan fantastisk brunch. Vi var lediga mitt på dagen och hade sedan klass på eftermiddagen, pranayama och yinyoga. Goda vegetariska middagar på kvällen. Denna resa var årets andra pilgrimsresa och jag kom hem starkare och gladare med fullt av energi. Bestämde mig också för att jag ska ge mig själv lite mer egen yogatid inte bara undervisa.

Cellgiftsbehandling påbörjades och när jag skriver detta har nästan halva tiden passerat och jag måste säga att det går ganska okej ändå. Året avslutades i en ny hjärtesorg med den sista gamla i släkten som gick bort. Min morfas kusin som blev 101 år. Det var en otroligt vacker begravning dock på mormors dödsdag så det var många känslor. Det var i ärlighetens namn tugnt för mig. Ville mest lägga mig ner på golvet i kyrkan och bryta ihop.

Jag gick djupt in i pranayama och meditation för att inte bryta ihop helt. Sen lättade det och jag satt och höll pappa i handen.

En vacker jul och nyår följde med mycket vila träning och fina vänner och släkt och massor med yoga.

2018 har börjat och jag känner mig urstark i kroppen, yogar och tränar lika mycket som innan kanske tom lite mer.

Mål 2018

– Tre swimrunlopp varav Immeln den långa blir nytt mål igen.
– 2 år Fördjupningskurs med Maria Boox är inbokad start i augusti slut januari 2020.
– Utöka yogaklasserna till fyra i veckan
– Gå minst en gång i veckan på mysore för Ann i Åhus.
– Köra 1 mil på roddmaskinen på under 50 minuter.
– klara minst en minut i handstand.
– klara dropbacks själv.
– att aldrig aldrig ge upp!

– att vara frisk stark och sträva efter att bli 101 år

Så välkommen 2018!

2017 års summering i siffror 😀

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: