Vill, vill inte, vill, vill inte, vill…

Åh mitt liv är så förvirrat just nu.
Igår snurrade det i mitt huvud vill vill inte vill vill inte…våga vågar inte vågar vågar inte älskar älskar inte älskar  vill vill inte vill … osv.
Ett gott råd kom till mig, Följ, Följ, Följ Följ ditt hj… Ja det är ju inte lätt när allt är så förvirrat. 

Saken är den att vi ska flytta och jag vet inte vad jag vill, vet inte hur mitt liv ska vara vet inte vad mitt liv är överhuvudtaget. 
För ett tag sedan överraskades jag av att min sambo varit och tittat på ett hus som han var jättesugen på ( Jag visste inte om att han tittat)
Huset låg i en ort som jag aldrig någonsin skulle vilja flytta till. Dessutom föll det på min lott att jag skulle bli tvungen att pendla över en timme till jobbet varje dag! Jag som redan är hemifrån så mycket. Sonen blev helt knäckt och vägrade sluta skola, på sin gympa etc.
Nåväl jag kontrade med att vi skulle kunna flytta till Österlen, vilket ratades totalt från mannens sida. Efter diskussioner kring detta konstaterades att mannen vill ha civilisation, affärer, grannar, hav, nära till aktiviteter mm. Medans jag vill ha öppna slätter, backar långa vyer, helst inga grannar, naturen och nära till min yoga. Detta är ett hemskt dilemma då detta fick mig att tänka att vi är två väldigt olika individer som vill två helt olika saker. Hur ska vi hitta ttill det gemensamma, det vi ska dela. ?

Det blev inget med ”mannens hus”  utan efter nån vecka hittade han ett annat hus som han tyckte att vi skulle titat på. Vilket vi gjorde flera gånger.
Vi har nu skrivit kontrakt och nästa vecka kommer vårt underbara fina hus som vi designat och byggt själva att läggas ut hos en mäklare.
Jag tycker det nya huset är jättefint jag kan verkligen tänka mig att jag ska bo där vilket jag troligtvis kommer att göra. Vi kommer att göra det helt fantsatiskt fint, sätta vår prägel på det och trivas där garanterat!
Mitt stora problem är bara att jag är FEG & RÄDD . Jag använder det som min motivering till att våga göra detta, ta steget.
Jag har bestämt mig för att jag måste våga släppa taget, man kan inte leva på gamla minnen, sina rabatter, sina väggar i huset, golvet, gräsmattan, fåglarna och vattnet. Frågan, varför flyttar vi? oroar mig.  Hur ska barnen klara det? Förhoppningsvis kommer de att klara det bra. Avståndet till skolan kommer att vara samma och de går dessutom kvar i sin skola. Vår son är mest oroad. Jag ser min själ i honom, riktigt läskigt därför jag vet inte hur jag ska hjälpa honom mer än att vara ärlig att jag förstår att han inte vill men att han kommer att tycka det blir bra så småningom.
Orkar man renovera ett hus till?

Det som snurrar i min skalle  är att inte veta var ska vi bo, kommer vi att kunna sälja vårt hus till det vi vill, kommer det att gå bra för barnen? Blir livet bättre? Alla dessa tankar upptar så mycket av mig att jag inte ens kan känna att det är spännande, känns inte som om vi gör detta tillsammans hela familjen, eller kanske är det det vi gör, bara att det är fel på mig jag deltar med en omedveten falskhet ?
Det har gått så snabbt jag har inte hängt med riktigt. Jag måste ställa in mig mentalt på detta steg.
Jag vill att det ska vara klart så att jag kan veta var jag ska vara, bearbeta min process i huvudet. Åh vad spännande OCH läskigt allt är.
Något som är spännande är kanske läskigt på samma gång? Det kanske hör ihop?

I morse satt jag och mediterade i min hemmashala och blickade ut över sjön. Så tänkte jag att jag kan aldrig återuppleva detta därför att ögonblicket är just bara ett ögonblick sedan är det borta, kanske är det så med huset, den gröna gräsmattan, blommorna och allt annat runt omkring mig.
Det finns bara där & här & nu –  sedan är det borta! Dessa ting har inget värde mer än det jag memorerar inom mig.
Jag gick runt i går och plåtade våra rum. Jag tittade på bilderna i morse, shit, det är bara bilder, platta bilder med föremål på.
Jag ÄR inte huset, jag är jag inom mig, eller är jag någon? Och vad är jag i såfall?

Åh hjälp, vill vill inte vill vill inte…våga vågar inte vågar vågar inte.. älskar älskar inte älskar  vill vill inte vill … osv.
Följ ditt hjärta..

Annonser

7 reaktioner på ”Vill, vill inte, vill, vill inte, vill…

  1. Jag förstår att det måste vara jättejobbigt för dig.

    Om jag hade varit i din situation hade jag funderat över vad ett alternativ hade varit. Finns det några alternativ? När du har möjliga andra lösningar, så har du mer att fundera över.

    Men om för dig, flytten egentligen är det enda alternativet. Då flyttar du, för det finns ju inget annat alternativ..

    Jag hoppas innerligt att det för dig, blir det allra bästa.
    Kramar, Idun

  2. Känner med dej i din oro. Samtidigt tycker jag mej kunna se att mellan raderna spirar även förväntan och glädje inför det nya som väntar. Du ska se att med tiden inser du att allt är i sin ordning. Att dethär är en ny vändning, en stig som korsar ditt liv och som tar dej vidare. Yogin inom dej kommer hålla dej lugn och närvarande. Du kommer ha all kärlek kvar och lyckan också. Varma tankar till dej!

  3. Anna!

    Jag känner så väl igen känslan, att inte vilja och inte våga men ändå vilja våga. Känslan att man hindras i beslut av rädsla och feghet. Att inte kunna reda ut vad man VILL.

    Att lyssna till sitt hjärta är enklare sagt än gjort, så mycket brus är i vägen, alla andras goda råd snurrar till det ännu mer. Ofta är det inte förens i efterhand man kan se om man tog rätt eller ”fel” beslut. Och i efterhand brukar man veta, att man egentligen visste hela tiden. Så har det i alla fall varit för mig. I efterhand har jag varit helt förbryllad att jag tvivlade och tvekade inför mina känslor, för i backspegeln känns allt glasklart.

    kram
    a

  4. Tillit.

    Tillit är nog det ord som kommer till mig. Och att ja, våga lyssna. Jag finner oftast i förvirrade situationer att om jag ärligt släpper allt och lyssnar så finns svaret där inne. Jag gråter nog väldigt ofta vid sånna tillfällen. Mest över att det egentligen är så enkelt att det blir så svårt att blunda för det så jag nästan måste titta på det.

  5. När livet tar mig in på vägar som jag kanske egentligen inte vill välja (av feghet?) eller absolut inte skulle välja frivilligt. Så brukar jag tänka som så att saker och ting sker av en anledning. Antingen är det något jag ska lära mig eller så är det en öppning mot något nytt och givetvis även mot något bättre, även om det inte först verkar så.

    Släpp din rädsla, var förvissad om att hur det än blir så kommer det i slutänden att vara till det bästa för dig och din familj.

    turid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.